Skogskartering

Skogskartering är processen att skapa systematiska kartor och databaser över skogarnas resurser, struktur och tillstånd. Den används för planering, uppföljning och forskning och syftar till att beskriva volym, ålderfördelning, trädslagsfördelning, tillväxt samt förekomst av skadegörare och sjukdomar. Vanliga mått är provytor där diametern vid brösthöjd (DBH), höjd, trädantal per areal och uppskattad volym registreras, tillsammans med basalarea och biomassa.

Metoderna i skogskartering kombinerar fältinventeringar och fjärranalys. Fältarbete innebär stratifierade urval med uppmätningar av DBH, höjd, ålder och skogshälsa på provytor. Fjärranalys används genom flygbilder, satellitdata och LiDAR för att kartlägga skogstyper, detaljer i höjdstrukturer och förändringar över tid. All data samlas och hanteras ofta i geografiska informationssystem (GIS) där kartor, statistiska modeller och tidsserier kan analyseras.

Data används bland annat för kommunal och nationell skogsplanering, beräkningar av timmerförsörjning, biosäkerhets- och bioskyddsåtgärder, samt klimat- och kolberäkningar. Skogskartering stödjer även övervakning av biologisk mångfald och naturvårdsbedömningar, och den har fått ökad betydelse inom certifieringssystem (såsom FSC och PEFC) och miljörapporter.

Historiskt har skogskartering utvecklats från manuella kartor och provytor till moderna digitala system som kombinerar fältdata med avancerad fjärranalys. Utmaningar inkluderar kostnader, uppdateringsfrekvens och osäkerheter i volym- och biomassaberäkningar, medan framtiden ofta pekar mot ökad användning av LiDAR, drönarteknik och automatiserade modeller för kontinuerlig uppföljning.