Självobservation

Självobservation är processen att iaktta och registrera sina egna mentala tillstånd, känslor, tankar, motivationer och beteenden. Syftet är att öka självförståelse och självreglering genom medvetet uppmärksammande av det som sker inom sig. Metoden kan innefatta medveten uppmärksamhet, journaling och systematisk registrering av händelser, känslotillstånd och reaktioner, ofta utan omedelbar värdering eller tolkning.

Historiskt har självobservation varit en central metod inom empirisk psykologi (introspektion och självrapportering) och senare utvecklat metoder som upplevelseinnehållande upplevelseutvärderingar och dagboksstudier. Inom filosofin, särskilt fenomenologi, studeras hur yttre fenomen framträder i vår medvetandeupplevelse, vilket ofta involverar självobservation som en metod för att få tillgång till mentala processer.

I klinisk praxis används självobservation i beteendeterapier, kognitiv terapi och självövervakning av symptom, exempelvis vid ångest och depression. Tekniker som mindfulnessbaserad stressreducering och själviakttagelse syftar till att observera utan att omedelbart reagera eller döma.

Inom personlig utveckling är självobservation ofta kopplat till ökad självkännedom och självreglering, men överdriven eller inaktiverande självobservation kan leda till överanalys eller rumination.

Se även: självmedvetenhet, metacognition, introspektion, mindfulness.