Självbelöningar

Självbelöningar är en metod där en person ger sig själv en belöning för att förstärka ett önskat beteende eller en särskild vana. Begreppet används inom beteendevetenskap och psykologisk motivation och bygger på principen om förstärkning genom konsekvenser.

Belöningen kan vara yttre (till exempel en kopp kaffe, en paus, eller en belöning efter uppnått mål) eller inre (känsla av stolthet, tillfredsställelse, ökat självförtroende). Viktigt är att belöningen är tydligt kopplad till målet och att den upplevs som meningsfull av den som belönar sig själv.

Användning av självbelöningar kan stödja beteendeförändringar som studier, motion eller studietakt, särskilt när belöningen är omedelbar, konkret och kopplad till tydliga kriterier. När belöningen sparas för längre fram kan effekten minska om inte delmålen framträder.

Risker inkluderar att yttre belöningar kan minska inre motivation om de används på fel sätt (överjustifieringseffekten), eller att man blir beroende av en belöning för att utföra beteendet. Belöningar kan också bli för små eller otydliga, eller leda till belöningsinflation där man behöver större belöningar över tid.

När man designar självbelöningar är det vanligt att sätta upp specifika mål, definiera kriterier för när belöningen får ges, och bestämma belöningens typ och frekvens i förväg. Det kan vara hjälpsamt att kombinera externa belöningar med fokus på inre känslor av framsteg och kompetens.

Användningsområden inkluderar studier, träning, rehabilitering och arbetsrutiner. Effektiviteten ökar när belöningen används som en del av ett system för självövervakning och regelbunden återkoppling.