Sinnessjukdom

Sinnessjukdom är en äldre svensk benämning som används för psykiska sjukdomar eller allvarliga sinnesrubbningar som påverkar tankeförmåga, känslor och beteende. Begreppet är inte en exakt diagnos utan en bred historisk samlingsbeteckning för tillstånd som kan påverka verklighetsuppfattningen och vardagsfunktion.

Historiskt har sinnessjukdom även använts i rättsliga sammanhang för att beskriva nedsatt ansvarsförmåga. I modern klinisk praxis används termen sällan som diagnos; istället används mer precisa benämningar såsom psykiska sjukdomar eller specifika ICD-/ DSM-diagnoser.

Idag omfattar psykiska sjukdomar olika kategorier, bland annat psykoser (t.ex. schizofreni), affektiva sjukdomar (depression, bipolär sjukdom), ångest- och stressrelaterade tillstånd, neurodevelopmentala tillstånd (t.ex. autism, ADHD) samt substansrelaterade störningar. Diagnoserna grundar sig på symptommönster och diagnostiska kriterier.

Orsakerna är vanligtvis multifaktoriella och inkluderar genetiska sårbarheter, förändringar i hjärnans signalsubstanser, miljö- och livsfaktorer samt trauma. Sjukdomsdebuten ligger ofta i ungdoms- eller ung vuxenåldern och samsjuklighet är vanligt.

Behandling är multimodal och anpassas till varje person. Den kan innefatta läkemedel (antipsykotika, antidepressiva, stämningsstabiliserare), psykoterapi, rehabilitering och sociala stödinsatser. Vetenskapligt stöd finns för tidig intervention och kontinuerlig vård vid kroniska tillstånd.

Prognosen varierar men tidig vård förbättrar ofta utfallet. Minskad stigma och fokus på patientens rättigheter och återgång till vardagsliv har blivit centrala mål inom modern psykiatri.

I Sverige är psykiatrisk vård i huvudsak offentligt finansierad och tillgänglig via primärvården och specialiserade kliniker. Vården betonar ofta gemenskapsbaserad vård, stöd i boende och arbetsliv samt krisberedskap.