Simförmåga

Simförmåga avser en persons praktiska förmåga att röra sig och klara sig i vatten och omfattar tekniska färdigheter, uthållighet, vattenvana och säkerhetsmedvetande. Begreppet används ofta i utbildnings- och säkerhetssammanhang för att beskriva en nivå av färdighet som minskar risken för drunkningsolyckor och möjliggör självständighet vid bad och simning.

Komponenter i simförmåga inkluderar grundläggande simsätt (till exempel bröst-, rygg- och frisim), förmåga att flyta eller vila i vatten, andningsteknik, vändningar och överlevnadstekniker som att ta sig i land eller hålla sig flytande utan att få panik. Vattenvana och kunskap om hur man bedömer vattenförhållanden, strömmar och temperatur är också centrala delar.

Bedömning sker genom praktiska tester, till exempel simsträckor, tidtagningsprov och demonstration av räddnings- eller överlevnadsfärdigheter. Utveckling av simförmåga sker genom strukturerad undervisning i simhallar, gradvis exponering för olika vattenmiljöer och upprepade övningar som bygger teknik och kondition. Anpassad undervisning är viktig för personer med funktionsnedsättningar.

Simförmåga har både säkerhetsmässiga och hälsofrämjande effekter: den minskar drunkningsrisk, främjar fysisk aktivitet och möjliggör socialt och rekreationellt deltagande. Många länder och lokala skolprogram prioriterar simundervisning som en del av grundläggande trygghet och folkhälsa.