Siloksanbindingar
Siloksanbindingar är de kovalenta bindningar som utgör siloxanekedjan i siloxanföreningar. Den typiska strukturen består av upprepade Si–O–länkar där kiselatomer bär organiska substituenter. Siloksanbindingarna är centrala för många silikonmaterial och bidrar till både stabilitet och flexibilitet.
Strukturen kännetecknas av Si–O–Si-länkar och en flexibel kedja. Si–O–Si-länkarna är starka kovalenta, cirka 1,62 ångström långa,
Bildning och varianter: Siloxanbindingar uppkommer ofta genom hydrolys och kondensation av silanoler eller alkoxysilaner. Repetitiva enheter
Egenskaper: Siloksanbindingarna ger god kemisk resistens, hög värmetålighet och låg dielektrisk konstant. Material med siloxanbindningar har
Användningar: Silikonbaserade material med siloksanbindingar används i tätningar, lim, smörjmedel och medicinska mjukgörande implantat. Inom elektronik