Sensorstabilitet
Sensorstabilitet är förmågan hos en sensor att leverera jämna och korrekta utsignaler över tid och under olika driftförhållanden. Den är en viktig del av sensorers totala prestanda och relateras till, men är inte samma sak som, noggrannhet eller precision. Stabilitet handlar bland annat om hur utsignalen förändras när mätförhållanden ändras, samt hur mycket bias (offset), skalning (gain) och responstid varierar över tid.
- Drifts- och driftstabilitet: hur mycket utsignalen avviker över tid när den underliggande kvantiteten är konstant.
- Bias- och gaindrift: förändringar i noll- eller förstärkningseffekt med tiden eller med temperatur.
- Temperaturkoefficient: hur känslig sensorn är för temperaturförändringar.
- Hysteres och återhämtningsbeteende: skillnad i utsignal vid stigande respektive fallande mätning av samma kvantitet.
- Mätningar av stabilitet inkluderar drift per tidsenhet, temperaturdrift och ibland tidsbaserade analyser som Allan-variation eller liknande
Faktorer som påverkar stabilitet
- Temperaturvariationer och termisk expansion
- Spännings- och strömförsörjning
- Sensoråldrande och materialegenskaper
- Mekanisk belastning, vibrationer och synergetiska effekter
Åtgärder för att förbättra stabilitet
- Termisk hantering och temperaturkompensation
- Kalibrering över tiden och mellan olika temperaturer
- Val av material och konstruktion med låg drift
- Digital filtrering, driftsfusion och driftkontroller
- Redundans och självkalibrering i vissa system
Sensorstabilitet är särskilt kritisk i inertial navigation, processövervakning, medicinsk utrustning och industriell automation där långsiktig tillförlitlighet