Scyntygrafi

Scyntygrafi, eller scintografi, är en kärnteknisk bildteknik som används inom medicin för att visualisera biokemiska processer i kroppen. Metoden bygger på att små mängder radiotracer ges till patienten och att en gamma-kamera registrerar de fotoner som avges när radionukliden sönderfaller. Bilderna speglar tracerfördelningen i vävnaderna och kan ge både anatomiska och funktionella uppgifter. Bildgivningen kan göras som planbilder eller som tre-dimensionell SPECT (single-photon emission computed tomography).

Radiotracern bestämmer vad som undersöks och hur bilderna tolkas. Vanliga radiotracer är teknetium-99m (Tc-99m) märkat med olika molekyler samt jodisotoper som I-123 eller I-131 för skintigra av sköldkörteln. Andra vanligt använda tracer är Tc-99m upptagande molekyler för skelettscintigrafi, Tc-99m MDP för ben, Tc-99m sestamibi eller tetrofosmin för myokard perfusions-bilder, samt Tc-99m HIDA för lever–gallvägsskintigrafi och olika renalsekvenier.

Vanliga tillämpningar inkluderar sköldkörtelscintigrafi för att bedöma noduli, struma eller över- och underfunktion; skelettscintigrafi för metastaser, frakturer eller infektioner; myokardperfu-sionsscintigrafi vid utvärdering av koronarsjukdom; hepatobiliär skintigrafi för gallvägsobstruktion eller leverfunktion; samt renalskintigrafi för perfusion och urinavflöde. Vissa undersökningar kombineras med CT (SPECT/CT) för bättre anatomiskt sammanhang.

Säkerhet och tolkning: dosen är vanligtvis låg men finns särskilda försiktighetsregler för gravida eller ammande patienter. Undersökningen tolkas av en specialist i kärnteknisk medicin, ofta i närvaro av klinisk information och ibland i samarbete med andra bildmodaliteter. Begränsningar inkluderar begränsad spatial upplösning och tillgång till kärnteknisk utrustning.

---