Schengenregelverket

Schengenregelverket är det rättsliga ramverk som styr samarbetet inom Schengenområdet. Det innebär avskaffande av inre gränskontroller mellan deltagande länder samt gemensamma regler för yttre gränsövervakning, visum, asyl och rättsligt samarbete. Syftet är fri rörlighet inom området samtidigt som yttre gränserna stärks och säkerheten koordineras.

Rötterna ligger i Schengenavtalet (1985) och Schengenkonventionen (1990). Dessa regler har integrerats i Europeiska unionens rättsordning och har utvecklats genom EU-lagstiftning, bland annat vad gäller Schengen Borders Code och Visa Code.

Schengenområdet består av de flesta EU-länder samt ett antal länder utanför EU, bland andra Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz. Kroatien blev medlem i Schengenområdet i januari 2023.

Viktiga delar innefattar fri rörlighet inom området, gemensam yttre gränsövervakning och en gemensam visumpolitik med Schengenvisum (kort vistelse upp till 90 dagar på 180 dagar i de flesta fall). För asylfrågor regleras hanteringen ofta enligt Dublinförordningen, som anger vilket medlemsland som ansvarar för ett asylärende.

System och samarbete: yttre gränsövervakning koordineras av medlemsländerna med stöd av EU-byråer som Frontex, Europol och Eurojust. Information utbyts via informationssystem som Schengen Information System (SIS) och Visa Information System (VIS). Förfarandena styrs av Schengen Borders Code och övriga gemensamma regler.

Framtiden: ETIAS är ett planerat system för förhandsinformation om resor till Schengenområdet, som förväntas stärka säkerheten innan inresa. Reglerna uppdateras kontinuerligt genom EU-lagstiftning.