Salivproduktionen

Salivproduktionen är den fysiologiska processen där saliv bildas av spottkörtlarna i munhålan. De största körtlarna är parotis (öronspottkörteln), submandibularis och sublingualis, samt ett antal mindre körtlar i munhålan. Produktionen regleras av nervsystemet och påverkas av faktorer som matlukter, syn, smak, stress och hydrering.

Salmens sammansättning varierar med flödeshastigheten. Vanligt är att saliv består av vatten, elektrolyter (natrium, kalium, bikarbonat, klorid), mucus samt proteiner och enzymer som amylas. Vissa saliv innehåller även lipas. Den antimikrobiella försvarsförmågan innefattar lysozymer, lactoferrin, peroxidase och immunglobulin A (IgA).

Funktioner: saliven smörjer och fuktar munhålan, underlättar tuggning och sväljning samt bildar en bolus. Amylas inleder nedbrytning av kolhydrater redan i munhålan. Saliven fungerar även som buffert, vilket hjälper till att bibehålla rätt pH i munnen och skyddar tänderna mot syraattacker. De antimikrobiella komponenterna bidrar till munnens försvar mot infektioner.

Reglering: parasympatisk stimulering ger rikligt, vattnigt saliv, medan sympatikus ofta ökar salivens viskositet eller reducerar volymen. Cephalic phase (tankar, lukt, syn av mat) kan även förstärka produktionen. Basal salivproduktion upprätthålls mellan måltiderna.

Mängd och betydelse: hos vuxna är den dagliga produktionen ungefär 0,5–1,5 liter. Minskad salivproduktion, muntorrhet (xerostomi), kan påverka tal, sväljning och munhälsan samt öka risken för karies och sår i munslemhinnan.