Reserveffekter

Reserveffekter är effekter som uppstår när aktörer inom ekonomin håller likviditet i form av reserver, istället för att omedelbart använda den i konsumtion, investering eller utlåning. Begreppet används främst inom makro- och finanspolitik för att beskriva hur förekomsten och hanteringen av reserver påverkar ekonomisk aktivitet och prisbildning.

Ur ett penningpolitiskt perspektiv spelar bankernas reserver en central roll. Centralbanker styr penningmängden genom att tillhandahålla eller dra bort reserver och genom räntan på reserver. Om bankerna håller höga reserver kan kreditexpansionen bli begränsad, vilket dämpar effekten av penningpolitiska stimulanser. Omvänt kan låga reserver öka kreditgivning och likviditet i ekonomin, men också öka stress i finansiella systemet i tider av oro. Med införandet av ränta på reserver blir reservnivåernas effekt på utlåning mer nyanserad: aktiva reserver ger avkastning och minskar motivationen att låna.

För hushåll och företag framgår reserveffekter i förändringar i sparande och likviditetsbuffertar. Ökad osäkerhet leder till högre sparande som syftar till att bygga upp likviditet, vilket minskar konsumtion och investeringar. Sådana försiktighetsreserver kan dämpa multiplikatoreffekter och hålla nere efterfrågan i ekonomin.

Policyimplikationer inkluderar hur reglering av reserver, likviditetskrav och centralbankens räntepolitik påverkar kreditflöden och prisstabilitet. Kritiker påpekar att reserveffekter ibland överbetonas, eftersom effekterna beror på bankernas beteende, kreditrisker och förväntningar.

Se även: reserver, likviditetskrav, penningpolitik, räntepolicy, QE, likviditetsrisk.