Redoxbalansen

Redoxbalansen avser balansen mellan oxidation och reduktion i en cell, vävnad eller organism. Den upprätthålls av olika redoxpar där elektroner överförs mellan molekyler i metabolismen och i signalering. Viktiga par är NAD+/NADH, NADP+/NADPH, FAD/FADH2 samt glutation (GSH/GSSG). Den fria redoxpotentialen (Eh) beskriver benägenheten hos en lösning att donera eller ta upp elektroner och kan mätas med elektroder. Nernst-ekvationen förklarar hur koncentrationerna av redoxparen påverkar Eh, och pH kan påverka vissa par.

Redoxbalansen är inte enbart kopplad till oxidativ stress utan är central för normal cellsignalering och metabolism. Små nivåer av oxidativa ämnen, såsom ROS (reaktiva syrearter) och RNS (reaktiva kvävearter), fungerar som signalsubstanser. När balansen rubbas kan oxidativ stress leda till skada på lipider, proteiner och DNA. Antioxidanter som glutation (GSH) och enzymatiska system som SOD, katalas och glutathionperoxidas hjälper till att neutralisera skadliga ämnen och återställa balansen.

Funktionell redoxbalans påverkar energiomsättning, inflammation och reglering av cellcykeln. Den kan påverkas av ålder, kosthållning, sjukdomar (såsom neurodegenerativa sjukdomar och cancer) samt exponering för miljögifter. Att bedöma redoxstatus sker ofta genom att mäta GSH/GSSG-kvoten, Eh-värden eller markörer för oxidationsskador i proteiner och lipider. Bevarande av redoxbalansen sker vanligtvis genom näring, livsstilsval och i medicinska sammanhang behandlingar som minskar oxidativ stress.