Redovisningsharmonisering

Redovisningsharmonisering är processen att göra redovisningsregler och finansiell rapportering mer jämförbar över länder och företag. Syftet är ökad transparens, bättre informationsinnehåll och effektivare kapitalmarknader. Begreppet skiljer sig från fullständig standardisering: harmonisering innebär att olika regelverk närmar sig gemensamma principer och begrepp, medan vissa detaljer kan skilja sig åt mellan jurisdiktioner.

Huvuddragen i arbetet med harmonisering sker bland annat genom internationella redovisningsstandarder. IFRS (International Financial Reporting Standards) är en uppsättning standarder som utfärdas av IASB (International Accounting Standards Board) för hur företagens finansiella rapporter ska upprättas och redovisas. En viktig jurisdiktion är Europeiska unionen, som sedan 2005 kräver IFRS för koncernredovisningar hos börsnoterade företag. Konvergensarbete har också bedrivits mellan IASB och FASB i USA för att närma US GAAP och IFRS, även om fullständig enhetlighet inte har uppnåtts.

Historiskt har redovisningsharmonisering vuxit fram ur ett behov av jämförbarhet i globalt kapitalflöde och större transparens för investerare och myndigheter. Aktörer inkluderar företag, revisorer, tillsynsmyndigheter och internationella standardiseringsorgan som IASB och EU-kommissionen. Implementeringen kan innebära kostnader och kompetensbehov men bidrar ofta till tydligare jämförelser av företag över gränser.

Se även: IFRS, IASB, US GAAP, konvergens.