Purkinjefibrer

Purkinjefibrer är ett nätverk av specialiserade ledningsmyokardceller i hjärtats ventriklar som snabb sprider elektriska impulser. De utgör en del av det intracardiac ledningssystemet och säkerställer att ventriklarna depolariseras och kontraheras i en koordinerad sekvens.

Anatomi och placering: Purkinjefibrerna bildar ett subendokardialt nätverk som härrör från His-bunten och förgrenar sig i höger och vänster ventrikel. De når djupt in i endokardiet i ventriklarna och sprider signalen mot apex och papillärområdena.

Funktion: De överför aktionspotentialen från AV-noden genom His–bunten ut i ventriklarna med mycket hög konduktionshastighet, vilket möjliggör snabb och synkron ventrikulär depolarisation och pumpfunktion.

Egenskaper: Purkinjefibrerna har större diameter än vanlig myokard och hög konduktivitet. De innehåller mycket glycogen och har relativt få kontraktila filament, vilket gör dem pale i histologiska preparat. Konduktionshastigheten ligger ungefär i intervallet 2–4 m/s hos människan.

Klinisk betydelse: Störningar i Purkinjefibrernas funktion kan bidra till ventrikulära arytmier och sekundära ledningsproblem vid ischemisk hjärtsjukdom eller skada. Purkinje-relaterade arytmier inkluderar ventrikulära extrasystoler och vissa reentry-arytmier.

Namnet: Fibrerna är uppkallade efter Jan Evangelista Purkinje, som beskrev dem i mitten av 1800-talet. De utgör en central del av hjärtats ledningssystem och fysiologi.