Problemlösningsförmåga

Problemlösningsförmåga är förmågan att identifiera, analysera och lösa problem i olika sammanhang. Den innefattar kognitiva processer som uppmärksamhet, arbetsminne och logiskt tänkande samt metakognitiva färdigheter som planering, övervakning och reflektion. Förmågan omfattar både hur man genererar möjliga lösningar och hur man utvärderar och genomför dem samt hur man följer upp resultatet.

Processen brukar ses som stegvis: problemrepresentation, idéproduktion, utvärdering av alternativ, genomförande och uppföljning. Olika modeller används inom utbildning, till exempel Polyas fyra steg (förstå problemet, lägga upp en plan, genomföra planen, se tillbaka) och IDEAL-modellen (Identify, Define, Explore, Act, Look back). Problemlösning kan vara domänövergripande (generella strategier) eller domänspecifik (kunskaper inom matematik, programmering med mera).

Faktorer som påverkar färdigheten inkluderar motivation, självtillit, tolerans för osäkerhet och tidigare erfarenheter. Kognitiva resurser som arbetsminne och verktyg som scheman och rutinstrategier spelar också en viktig roll. Utveckling av problemlösningsförmåga sker genom utbildning, träning i strategier och erfarenhetsbaserad lärande i olika sammanhang.

Bedömning av problemlösningsförmåga sker ofta genom prestationsuppgifter, situationsbedömningar och uppgifter som kräver planering, flexibilitet och transfer till nya problem. Användningsområden omfattar utbildning, arbetsliv, teknik och vetenskap, där förmågan att anpassa sig och hitta effektiva lösningar i komplexa situationer värderas högt.