Polarmönster

Polarmönster är ett begrepp inom ljudteknik och radioteknik som beskriver hur känsligheten hos en enhet varierar med riktning i förhållande till ljud- eller signalkällan. Måtten visas oftast i en polarplot där responsen mäts i decibel som funktion av vinkel runt enhetens kompromiss. Polarmönstret kan variera med frekvens och påverkas av konstruktion, användningsmiljö och närvaro av reflektioner.

Inom mikrofonteknik finns flera vanliga mönster. Omnidirektionala mikrofoner fångar ljud lika bra från alla hållet och används där man vill ha en naturlig återgivning utan riktad förstärkning. Kardioid-mönstret är den mest använda och har stark främre respons med avtagande bakre och sidoprestanda; det hjälper till att reducera bakgrundsljud och återkoppling i live-sammanhang. Superkardioid och hyperkardioid är mer riktade framåt men har små bakre lober, vilket ger ökat vridmotstånd mot bakgrundsljud men kräver noggrann placering. Figur-åtta-mönstret ( bidirektionalt) har liknande känslighet från främre och bakre riktningar medan sidan utsätts för mindre ljud. Shotgun-mönster är mycket riktade framför och används ofta för avståndsrekonstruktion, tack vare en smal frontal lob.

Polarmönster mäts och används för att välja rätt utrustning och placering i studio, livesammanhang, film och broadcast, samt i antenner och högtalare där mängden riktade vs. spridda ljudkällor påverkar ljudbilden. Direktivitetsindex (DI) används som en sammanfattande siffra på hur riktat mönstret är jämfört med en omnidirektionell referens. Varje mönster är frekvensberoende och praktiska val görs utifrån målet ljudbild och miljö.