Plattenepithel

Plattenepitel, eller platteepitel, är ett flerskiktat epitel som består av platta, skivformiga celler som vilar på ett basalmembran. Den yttre delen kan vara keratiniserad eller icke-keratiniserad. Vid keratinisering bildar cellerna keratin och ytskiktet består av döda celler som fungerar som ett starkt skydd. I icke-keratiniserat plattepitel behåller cellerna sina kärnor när de migrerar mot ytan och bildar ett livskraftigt, fuktbevarande lager.

Kännetecken och växtsätt: Basalmembranet stöder plattepitelet, och stamceller i det basala lagret ger upphov till nya celler som vandrar uppåt och successivt bildar flera lager. När de når ytan genomgår de olika steg i differentiering, varpå ytskiktet står färdigt för skydd. Keratinisering leder till ett starkt, icke-levande yttre lager, medan icke-keratiniserat plattepitel består av levande celler ända till ytan.

Förekomst och funktion: Plattenepitel finns i två huvudformer. Det keratiniserade plattepitelet finns i huden och utgör epidermis skyddande lager. Det icke-keratiniserade plattepitelet finns i munhåla, svalg, matstrupe samt i delar av livmoderhalsens och vaginas slemhinnor, där det ger mekaniskt skydd och samtidig flexibelt barriärförsvar. Ytstrukturen hjälper till mot mekanisk stress och vätskeläckage.

Patologi och klinik: Skivepitelets celler kan genomgå förändringar som leder till skivepitelmetaplasi eller skivepitelscancer (squamous cell carcinoma). Riskfaktorer inkluderar rökning och HPV-infektion vid cervix, samt långvarig irritation i vissa slemhinnor. Vid diagnostik och behandling följs ofta histologisk bedömning av epitelvävnad.