Plastskiva

Plastskiva är en cirkulär platta gjord av plast som används som lagrings- eller bärmedium i olika sammanhang. Den mest framträdande användningen i modern tid är optiska lagringsskivor som CD, DVD och Blu-ray, där data, ljud eller video lagras som ett spiralspår av mikroskopiska gropar och mellanrum som läses av en laser. Begreppet plastskiva kan även användas generellt om andra platta plastprodukter med olika syften.

Tekniskt består en optisk plastskiva av en polykarbonatkärna med en tunn reflekterande metallfilm och ett skyddande lager. Den ena sidan är normalt märkt med tryck eller etikett. Den andra sidan bär läsytan och innehåller gropar och mellanrum som laser används för att avläsa data.

Egenskaperna varierar mellan typerna: CD, DVD och Blu-ray har olika lagringskapaciteter och omlageringstekniker, men alla är uppbyggda kring samma grundprincip där information representeras av en spiral av mikroskopiska gropar. Standardskivan har vanligtvis en diameter på 120 millimeter och en tjocklek runt 1,2 millimeter.

Historiskt utvecklades plastskivor under 1980-talet genom samarbeten mellan bland annat Philips och Sony. Den första kommersiella CD-skivan lanserades 1982 och följdes av DVD och senare Blu-ray, vilket gav ökade lagringsmöjligheter och högre upplösning genom olika tekniska förbättringar.

Användningar och miljöhänsyn: Förutom lagring används plastskivor i vissa specialiserade produkter och som komponenter i olika typer av förpackningar och laboratorieutrustning. Återvinning av plastskivor kan vara utmanande på grund av blandmaterial, men många återvinningsprogram hanterar CD/DVD-blandningar separat i e-avfallsflöden.