Plackruptur

Plackruptur är ruptur av en aterosklerotisk plack i ett kärl, oftast i koronarkärlen, som blottar den trombogena kärnan och ofta utlöser snabb trombocytaktivering och koagulation. Denna process är en central mekanism bakom akut koronart syndrom och hjärtinfarkt.

Placken består av en lipidrik nekrotisk kärna omgiven av en tunn fibroskapsel. Inflammation med makrofager och T-celler bidrar till kapselns nedbrytning genom metalloproteinaser, vilket gör placken sårbar för ruptur. Vid ruptur exponeras blodet för kollagen och vävnadsfaktor, vilket aktiverar trombocyter och koagulationskaskaden och ofta bildar en tromb som kan ockludera kärlets lumen helt eller delvis.

Riskfaktorer inkluderar hyperlipidemi, hypertoni, rökning, diabetes mellitus och ålder. Plack med tunn fibroskapsel och mycket lipidinnehåll är särskilt benägna att ruptur. Mekanisk stress och lokal hemodynamik bidrar också.

Kliniskt presenterar plackruptur ofta som akut koronart syndrom: plötslig bröstsmärta, andfåddhet och i vissa fall symtom på ischemi. Diagnosen ställs med klinik, elektrokardiografi och biomarkörer (troponin). Bilddiagnostik som coronarkärlangiografi, samt intravaskulärt ultraljud (IVUS) och optisk koherens tomografi (OCT), kan visa rupturen eller den associerade trombosen.

Behandling vid akut koronart syndrom innefattar akuta antitrombotiska åtgärder (ASA, P2Y12-hämmare, heparin), samt reperfusion vid lämpliga indikationer (PCI eller trombolys). Långsiktig behandling fokuserar på riskfaktorkontroll och sekundärprevention: statiner, blodtrycks- och blodsockerkontroll samt livsstilsförändringar.