Passivhusdesign

Passivhusdesign är en arkitektur- och byggmetod som syftar till mycket låga energibehov för uppvärmning och kylning genom ett integrerat designarbete. Genom ett tätt och välisolerat byggnadsskal, låg luftläckage och effektiv ventilation med värmeåtervinning strävar man efter komfort och energioptimalitet i byggnader av olika typer.

Centrala principer är kontinuerlig isolering, minimala termiska bryggor och ett mekaniskt ventilationssystem med hög återvinningsgrad som ger frisk luft utan onödiga energiförluster. Dagsljusbruk, solvärme och byggnadens orientering beaktas för att utnyttja naturliga energikällor och undvika onödig överhettning. Fönster och dörrar används ofta med låga U-värden och bra betingelser för sol- och dagsljus.

Prestandakriterier inom den internationella passivhusstandarden brukar innefatta att byggnadens uppvärmningsbehov uppgår till högst cirka 15 kWh per kvadratmeter och år, samt att primärenergiåtgången uppfyller ett visst gränsvärde (till exempel cirka 120 kWh/m²a) beroende på klimat och version. Lufttäthet är ofta angiven som n50 ≤ 0,6 h⁻¹ vid 50 Pa. Dessa kriterier kan kombineras med lokala regler och olika certifieringssystem.

Konstruktion och byggprocess kräver noggrann projektering, tätning av byggnadsskalet och detaljerad planering av fönster, dörrar och ventilation. Vanliga komponenter är MVHR-system (ventilation med värmeåtervinning), högpresterande fönster och tjock isolering samt utformning av exponering och skuggning.

Fördelar inkluderar mycket låga uppvärmningskostnader och hög inomhuskomfort, medan utmaningar kan vara högre initiala kostnader och krav på noggrann kvalitetskontroll under byggskedet. Certifieringar hanteras av organ som Passive House Institute (PHI) och PHIUS, med kriterier utformade för olika klimat.