Pappersavfall

Pappersavfall är avfall som består av använd eller överblivet papper och kartongprodukter, såsom tidningar, reklamblad, kontorspapper och wellpapp. Eftersom pappersfibrer kan återvinnas ofta och i stor utsträckning, utgör pappersavfall en viktig del av hushålls- och industriavfallet som riktas till återvinning.

Ren och torr pappersavfall samlas vanligtvis separat från annat avfall i hem och arbetsplatser. För att återvinningen ska fungera bra bör papper hållas fritt från matrester, fett, plastbeläggningar eller metallband, vilka förorenar den färdiga massan.

Återvinningen innebär vanligtvis sortering, avvattning och pulpering av pappersstrimlor till massa. Genom deinking av tryckfärg och förfining av fibrerna skapas ny massa som kan användas för nya pappersprodukter, ofta i flera cykler. Den färdiga fibermassan används för att tillverka ny papper och kartong. Om kvaliteten eller renheten är låg kan avfallet istället gå till energiåtervinning.

Fiberkvalitet minskar vid varje återvinningscykel; kontaminering med fett, klister, plast eller metall ökar svinnet och reducerar användbarheten av massan. Nyproduktion av träbaserat papper kräver fortfarande färsk fibre för vissa produkter.

Återvinning av papper minskar energianvändning, vattenförbrukning och utsläpp jämfört med produktion av färskt papper. Denna fraktion minskar också trycket på skogsbruket. Processen kräver vattenbehandling och kemikalier vid deinking och rengöring, och avfall kan bildas i form av föroreningar.

Internationellt och i Sverige sköts pappersavfall främst genom kommunal insamling och särskilda återvinningscentraler. Materialet krossas, pressas och säljs vidare till massa- och pappersproducenter. Lagstiftning och standarder uppmuntrar källsortering och hög kvalitet.