Ombrotrofiska

Ombrotrofiska är en term som beskriver ekosystem där huvuddelen av näringen tillförs genom nederbörd, inte genom mineralrikt vatten som sipprar in från omgivande mark. Begreppet används särskilt inom torvmarksforskning för att beskriva ombrotrofa kärr och torvmarker där atmosfäriskt nedfall utgör den primära näringskällan.

Egenskaperna hos ombrotrofiska miljöer kännetecknas av låga näringsnivåer, ofta lågt pH och begränsad tillväxt av många växter. Näring kommer främst från deposition av ämnen i regn och atmosfäriskt avlagrat material. Denna näringstillgång gör att vegetation i ombrotrofa system vanligtvis domineras av mossor som Sphagnum och vissa eriodika eller hemlånga växter som är anpassade till sura, näringsfattiga förhållanden.

Vattenbalansen och torvlagret är centrala för ombrotrofa system. Dessa miljöer uppvisar ofta högre vattenstånd under längre perioder, vilket begränsar syreradikering och brytbarhet. Den långsamma nedbrytningen och höga organiska kolinlagringar gör ombrotrofa torvmarker till viktiga kol-sänkor i flera klimatregioner, särskilt i boreala och tempererade zoner.

Juridiska och anthropogena påverkan: Föroreningar och historiska utsläpp som avsurande nederbörd har påverkat pH och näringssammansättningen i ombrotrofa system. Dykningar i luftföroreningar och förändringar i nederbördsmönster samt dikning och dränering kan minska deras kolinlagring och öka utsläpp av växthusgaser. Forskning inom ombrotrofi fokuserar på jämförelser med minerotrofa system och hur atmosfäriska depositioner formar näringskedjor och vegetation.