OHbindning

OHbindning avser den kovalenta bindningen mellan syre och väte i hydroxylgrupper (–OH) i många organiska och oorganiska föreningar. Denna bindning är en polär enkelbindning vars elektronpar delas mellan syre och väte, vilket ger syre en något negativa och väte en något positiva delresultat. Bindningen bidrar till molekylens geometri och stabilitet.

Egenskaperna hos O–H-bindningen kännetecknas av en längd omkring 0,96–0,97 ångström och en bindenergi ungefär 460 kJ/mol, beroende på omgivande miljö och substans. Den höga elektronegativiteten hos syre gör bindningen stark men samtidigt relativt polar, vilket ger upphov till betydande dipolmoment i många OH-föreningar. På grund av polariteten påverkas även vattenlösligheten och apparent surhet hos OH-grupper i olika molekyler.

OH-grupper förekommer i många ämnen, inklusive vatten, alkoholer (t.ex. etanol), fenoler och karboxylsyror. Den funktionella gruppen är ofta ansvarig för kemisk reaktivitet som deprotonering och bildning av alkoxid- eller fenoxidjoner, samt deltagande i kondensations- och redoxreaktioner.

Intermolekylärt kan OH-grupper bilda vätebindningar med andra OH-grupper eller med heteroatomer. Vätebindningar är starkare än vanliga van der Waals-krafter och väsentliga för strukturer som fukt, vatteninteraktioner och lösningsmedelsbeteende. Inom IR-spektroskopi kännetecknas O–H-stretningen av pronounced böjning i intervallet cirka 3200–3550 cm-1.

Se även: hydroxylgrupp, vätebindning, IR-spektroskopi.