Nöroendokrin

Nöroendokrin, eller neuroendokrinologi som ämne, beskriver hur nervsystemet och det endokrina systemet samverkar genom celler som svarar på nervsignalering med hormonfrisättning. Neuroendokrina celler kan vara specialiserade epitelceller eller neuronlika celler som frisätter hormoner eller neurohormoner direkt i blodet. Dessa celler finns i många vävnader och är centrala för reglering av metabolism, tillväxt, matsmältning och stressrespons.

Huvudmekanismerna innefattar kommunikation mellan nervsystemet och endokrina körtlar. Hypothalamus producerar releasing- och inhibitinghormoner som påverkar hypofysens framlob och därigenom frisättningen av olika hormoner som reglerar kroppens funktioner. Exempel på neuroendokrina kopplingar är hypothalamus-hypofysaxeln, vilket styr sköldkörtel- och binjurebarksaktiviteter, samt neurohormonernas frisättning från neurohypofysen som vasopressin och oxytocin. Andra viktiga neuroendokrina komponenter finns i binjurar, mag-tarmkanal och pankreas, där enteroendokrina celler samt autonoma nervsignaler reglerar hormonfrisättning som respons på näring och stress.

Betydelsen ligger i systemets roll som brygga mellan hjärnan och kroppen och därigenom i kroppens homeostas, energimetabolism, matsmältning och reproduktion. Kliniskt uppmärksammas neuroendokrina tumörer (NET) som utgår från neuroendokrina celler och kan vara hormonproducerande eller icke-funktionella. Diagnostik kan innefatta biomarkörer som kromogranin A och bildteknik; behandling kan vara kirurgi, somatostatinanaloger, samt riktade terapier eller PRRT beroende på tumörtyp och hormonproduktion.