Närreflexen

Närreflexen, ofta kallad akkommodationsreflexen eller närtriaden, är en snabb, koordinerad respons i ögonen som uppstår när man fokuserar på ett objekt på nära håll. Den syftar till att upprätthålla skarp syn och ett enhetligt, singulärt bildintryck genom samordnade förändringar i brytningen, ögats läge och pupillens storlek. Närreflexen består av tre sammanlänkade komponenter: akkommodation, konvergens och pupillkonstriktion.

Akkommodation innebär att ciliarmuskeln dras samman vilket gör linsen mer konvex och ökar dess brytande kraft. Denna förändring gör att objekt på nära håll kan ses tydligare genom en ökad optisk förstoring och bättre närfokus. Konvergens innebär att de inre ögats muskler, särskilt mediala rektusmusklerna, kontraheras så att blicken riktas mot samma närliggande objekt, vilket förbättrar både skärpa och stereoskopisk djupinstruktion. Pupillkonstriktion, driven av parasympatisk innervation, orsakar att pupillerna blir mindre. Mindre pupil ökar djupet på fältet och minskar aberrationer i optiken, vilket också förbättrar bildens skärpa.

Neuralt samordnas närreflexen i ögonens kontrollcentrum och involverar signaler från retina till hjärnstammen, där de oculomotoriska kärnorna och Edinger–Westphal-nukleusen medierar respektive akkommodation och pupillrespons via ciliärgonen till ciliarmuskeln samt till pupillens sphincter. Konvergensen styrs av samma övergripande kontrollsystem som finns i ögonens motorik och samspelet mellan akkommodation och pupilstorlek undertrycker ofta enbart under exponerade nära mål.

Hälsa och funktion påverkas med åldern (presbyopi) och vid neurologiska eller okulära störningar, där bristande samordning kan leda till besvär med nära arbete eller diplopi. Närreflexen är därför grundläggande för tydlig närseende, men den kan variera beroende på stimuleringens intensitet och längd.