pupillkonstriktion

Pupillkonstriktion, eller mios, är en sammandragning av pupillen som minskar pupillens diametern. Denna reflex styrs framför allt av sphinkter pupillae-muskeln i iris och leder till tydlig ljuskänslighet och reglering av hur mycket ljus som når näthinnan. Konstriktionen sker främst via det parasympatiska nervsystemet.

Det parasympatiska sambandet utgår från Edinger–Westphal-nukleus i mitthjärnan. Nervimpulsen går med CN III (nervus oculomotorius) till lillryggen (ciliar ganglion) där den synapsar och når sphinkter pupillae via korta ciliarynervfiber. Acetylkolin aktiverar muskarina receptorer (särskilt M3) i iris för att orsaka sammandragning av sphinkter pupillae. Pupillreflexen, som kopplar ljusnivå till pupillstorlek, involverar även afferenta banor från retina och centrala hjärnstrukturer.

Funktionerna med pupillkonstriktion inkluderar skydd mot överljus, förbättrad skärpa i starkt ljus och justering vid närarbete som en del av ackommodations-reflexen. Under närapporterad syn (ackommodation) sker en viss konvergens och samtidig ljusreflex för att upprätthålla synkomfort.

Kliniskt kan storleken och reaktionen hos pupillen ge värdefull information. Symmetri samt direkt och consensual ljusreflex används för att bedöma nervsignalerna. Läkemedel som verkar på det parasympatiska systemet, exempelvis kolinerga medel, orsakar mios, medan antikolinergika orsakar mydriasis. Tillstånd som Horner-syndrom kan ge onormal mios i ett öga. Andra tillstånd som Adie's tonic pupil och Argyll Robertson-pupill ändrar normal mios olika sätt och kräver klinisk utvärdering.