Nyttjandet

Nyttjandet, eller nyttjanderätt, är inom fastighetsrätten ett rättsförhållande där en person får använda och njuta av annans egendom utan att äga den. Denna rätt är en realrätt som gör det möjligt för nyttjanderättshavaren att använda egendomen och ta del av dess avkastning eller frukter, samtidigt som äganderätten kvarstår hos den ursprunglige ägaren. Nyttjandet kan omfatta byggnader, mark eller andra resurser och kan uppkomma genom avtal eller genom lagstiftning, till exempel som en del av ett arvlopp eller olika rättsformer.

Nyttjanderätten kan vara tidsbegränsad eller livstid. Den tydliggörs i ett avtal mellan ägaren och nyttjanderättshavaren, eller genom testamente eller annan rättslig bestämmelse. När nyttjanderätten upphör återgår egendomen till ägaren, och eventuella överenskomna villkor om hur frukter, förbättringar eller underhåll ska hanteras regleras i avtalet. Den som har nyttjanderätt kallas nyttjanderättshavare och har rätt att använda egendomen och att ta del av dess avkastning, inom ramen för vad som avtalats och vad som följer av gällande lagstiftning.

Rättigheten är avsedd att skilja användning och innehav från äganderätten. Den står i kontrast till upplåtelse som hyrs ut på kortare avtal; nyttjanderätt kan vara mer långsiktig och sker ofta i sammanhang som familjejuridik, boende eller jordbruk. Praktiskt styrs nyttjandet av de villkor som anges i avtal eller i arvs- eller lagstiftning, och syftar till att möjliggöra nyttjande utan att förlora ägarens kontroll över egendomen.