Neurovaskulära

Neurovaskulära kopplingar beskriver samverkan mellan nervsystemet och blodkärl som reglerar blodflödet och näringstillförseln till vävnader, särskilt i hjärna och ryggmärg. Begreppet används för att förklara hur neuronal aktivitet i ett område leder till lokal vasodilatation och hur blodkärlen svarar med förändrad tonus och perfusion. Den neurovaskulära regleringen är central för att möta nervcellernas metabola krav under normal funktion.

Nyckelmekanismerna involverar neurovaskulär reglering där ökade nervimpulser ökar blodflödet till det aktiva området (neurovaskulär respons). Neuron, astrocyter, pericyter och endotelceller kommunicerar för att reglera diametern hos arterioler och kapillärer. Signalmolekyler som kväveoxid (NO), prostaglandiner och endothelin medieras av nervös och glial kommunikation, vilket påverkar vaskulär tonus och perfusion.

Hjärnans neurovaskulära enheter består av arterioler, kapillärer och venoler som anpassar blodflödet efter lokal neural aktivitet. Autonom innervation från sympatiska och parasympatiska nerver påverkar kärltonus, medan centrala kontrollcentra i hjärnstammen, hypothalamus och autonoma kärnor mottar och vidarebefordrar signaler som styr den regionala perfusionen. Samverkan med astrocyter och pericyter är viktig för snabb reglering av mikrovaskulaturen.

Medicinsk relevans: störningar i neurovaskulär reglering bidrar till sjukdomar som stroke, migrän, subaraknoidalblödning och vaskulär demens. Förändringar i neurovaskulär funktion förekommer vid åldersrelaterad kognitiv försämring och vid neurodegenerativa sjukdomar med en vaskulär komponent. Diagnostiska metoder inkluderar funktionell bildgivning som fMRI eller PET, samt transkraniell Doppler och MR-angiografi. Behandling syftar till att bevara eller återställa adekvat blodflöde och vaskulär tonus.