Neuromodulerande

Neuromodulerande är ett begrepp som används för ämnen eller mekanismer som förändrar hur nervceller svarar på stimuli. Till skillnad från snabba synaptiska signalsystem som direkt orsakar depolarisation eller hyperpolarisering, påverkar neuromodulerande signalering hur sannolikt det är att ett neuron fyrar, hur starkt det svarar och hur snabbt eller länge svaret varar. Effekterna är ofta långsammare och kan spridas över större delar av nervnätverket, bland annat genom volymöverföring.

Mekanismerna innefattar vanligtvis interaktion med receptorer som är kopplade till G-proteiner eller andra sekundära budbärare. Detta leder till förändringar i jonkanaler, ökade eller minskade nivåer av cAMP eller IP3/DAG, och därigenom modulering av neuronernas excitabilitet samt olika former av plasticitet. Neuromodulerande signalering kan därmed justera hur andra neurotransmittorer verkar i synapsen och hur nätverk bearbetar information.

Exempel på endogena neuromodulatorer är monoaminerna dopamin, noradrenalin och serotonin; neuropeptider som enkephalin och andra peptider; acetylkolin i särskilda kretsar; endocannabinoider och kväveoxid. Sådana ämnen bidrar till reglering av processer som vakenhet, uppmärksamhet, smärtupplevelse, lärande och minne, aptit och humör.

Kliniskt är neuromodulerande dysregleringar kopplade till flera tillstånd, inklusive depression, ångest, schizofreni och Parkinsons sjukdom. Många läkemedel verkar genom att påverka neuromodulerande signalsystem. Klinisk neuromodulation används också som terapiform, exempelvis djup hjärnstimulering, vagusnervstimulering och transkraniell magnetstimulering, där elektrisk eller magnetisk stimulering modifierar nätverksaktiviteten.