Næringstransport

Næringstransport är processen där näringsämnen flyttas inom en organism från utsättnings- eller produktionsställen till platser där de används eller lagras. Begreppet omfattar mineraliska och organiska näringsämnen samt mekanismer i olika vävnader och organ. En effektiv transport är grundläggande för växters tillväxt, djurs ämnesomsättning och svar på miljöförändringar. Transporten sker oftast via specialiserade ledningsvävnader eller blodomlopp som fungerar som system för näringsdistribution.

I växter sker upptag av vatten och mineraler främst i rötterna. Mineraljoner som nitrat, fosfat, kalium och magnesium tas upp av rotceller och transporteras till xylemet. Xylemtransporten drivs av transpirationsdrivet tryck och upprätthålls av kohesion och adhesion i vattenpelaren. Vatten och lösta ämnen färdas uppåt till bladen där fotosyntesprocesser kräver näring.

Företrädesvis organiska näringsämnen såsom sackaros och aminosyror transporteras i floemet från källor till sänken. Lastningen av sackaros i floemet sker via aktiv transport i randzonen hos flerceller, medan vatten följer osmotiskt och skapar ett flödestryck som driver transporten mot sänken. Unloading sker vid sänken där näringen tas upp av mottagande vävnader.

På cellnivå regleras transporten av membrantransportörer, ATP-beroende pumpar, symportörer och antiportörer samt plasmodesmata i växtcellerna. Aktiv transport kräver energi men gör att näringsämnen kan tas upp och distribueras oavsett gradients. Växter kan också reglera transporter genom hormonella signaler och åtgärder mot näringsbrist eller överskott.

I djur sker näringstransporten huvudsakligen via blodomloppet, där näringsämnen absorberas i tarmen och når vävnader genom blodflödet. Glukos och aminosyror tas upp av intestinala celler via specifika transportörer och förs in i blodet, medan lipider transporteras via lipoproteiner efter nedbrytning. Betydelsen av näringstransporten är stor för hälsa, jordbruk och ekosystemens näringsbalans.