Målhormonernas

Målhormonernas är ett begrepp inom endokrinologi som beskriver hormoner som verkar på specifika målvävnader eller målorgan. Hormonerna frisätts till blodomloppet av endokrina körtlar och transporteras till sina särskilda mål där de orsakar sina fysiologiska effekter. Denna koppling mellan hormontyp och målvävnad ger målhormonernas verkan en hög grad av biologisk specificitet.

Målhormonernas verkan beror på att målvävnaden uttrycker rätt receptorer. Specificiteten uppstår genom att receptorerna binder bara den aktuella hormonmolekylen. Beroende på hormontypen aktiveras olika signalvägar: hydrofila hormoner, som peptidhormoner, binder till ytreceptorer på cellmembranet och utlöser sekundära budbärare som cAMP eller IP3/DAG. Lipofila hormoner, såsom steroidhormoner och tyreoideahormoner, passerar membranet och bildar intracellulära receptorer som ändrar genuttryck.

Exempel på målhormoners mål är insulin som verkar främst i lever, skelettmuskulatur och fettväv; tyreoideahormoner verkar i många vävnader och påverkar metabolismen; tillväxthormon verkar via IGF-1 i levern och andra vävnader; könshormoner som estrogen och testosteron påverkar könsorgan, skelett och andra vävnader; paratyroideahormon (PTH) reglerar kalcium- och fosfatbalansen i ben och njurar. Adrenokortikotropt hormon (ACTH) reglerar kortexens produktion i binjurarna.

Reglering av målhormonernas effekt sker ofta genom negativa feedback-loopar mellan hypothalamus, hypofysen och målcellerna. Dysfunktion i dessa mekanismer kan leda till sjukdomstillstånd som insulinresistens eller över- och underisering av olika hormoner. Målhormonernas studier är centrala för endokrin patofysiologi och klinisk behandling.