Muskelelasticitet

Muskelelasticitet är de elastiska egenskaperna hos skelettmuskeln och dess anknytande bindväv som gör att muskeln kan sträckas ut och sedan återgå till sin vilolängd när belastningen minskar. Den passiva elasticiteten uppstår genom samverkan mellan de passiva komponenterna i muskeln—endomysium, perimysium och epimysium—samt den molekylära fjädern titin som verkar inne i sarkomererna. Den aktiva elasticiteten uppkommer när muskeln kontraherar och stödjer rörelsen.

Muskelelasticitet är viskoelastisk och beror på belastningens hastighet, temperatur och tidigare belastning, vilket ger en hysterese då återhämtningen till vilolängden inte följer exakt samma bana som förlängningen. Bindvävskomponenter som kollagen bidrar till den långsiktiga styvheten i senor och fascia, och därmed till muskel- och senvävnadens totala passiva styvhet.

Faktorer som påverkar elasticiteten inkluderar ålder, träning, immobilisering och skador. Regelbunden träning kan modulera muskel- och senstyvhet; statisk stretching kan öka rörligheten tillfälligt, medan långvarig immobilisering ofta minskar elasticiteten. I kliniska och idrottsliga sammanhang är elasticiteten viktig för rörelseomfång, energieffektivitet och skaderisk. Mätning av muskelelasticitet används i forskning och klinik, bland annat med elastografi, dynamisk ultraljud och andra mjukvävnadstekniker.