Muskelceller

Muskelceller, eller muskelceller, utgör muskelvävnad hos vertebrater. Huvudtyperna är skelett-, hjärt- och glatta muskelceller. Trots olika funktioner delas de av gemensamma principer: förmåga att förkorta sig, energikrävande processer och specialiserade membranstrukturer som möjliggör snabb signalöverföring och kalciumhantering.

Skelettmuskelceller är långa, cylindriska och oftast multinukleära. De uppvisar tvärstrimmighet orsakad av sarkomerer i myofibrillerna. Varje fiber innerveras av en motorisk neuron via en neuromuskulär synaps. Vid aktionspotential frigörs Ca2+ från sarkoplasmatiskt retikulum, vilket möjliggör aktin-myosin-glidning och kontraktion.

Hjärtmuskelceller är kortare och förgrenade, vanligtvis mononukleära, och kopplas samman i interkalationsskivor som innehåller gap junctions och desmosomer. Det skapar ett funktionellt syncytium där elektriska impulser sprids snabbt, vilket möjliggör koordinerad hjärtkontraktion. Hjärtat har hög densitet av mitokondrier och dominerande aerob metabolism.

Glatta muskelceller saknar tydlig tvärstrimmighet och finns i väggarna i tarmkanalen, blodkärl och luftvägar. De är spända i buntar eller lager och kontraherar långsamt och uthålligt. Kalciumberoende signalering sker via calmodulin och myosin lätt kedja-kinas MLCK, snarare än troponin-tropomyosin-systemet.

Regeneration och energi: Skelettmuskelns satellitceller bidrar till reparation efter skada. Muskelceller får energi genom både aerob och anaerob metabolism: oxidativ fosforylering i mitokondrier och glykolys. Fibertypen varierar i kontraktionshastighet och uthållighet. Hjärt- och glatta muskler regenereras generellt långsammare än skelettmuskulatur.