Monofrekvenssin

Monofrekvenssin är en sinusformad våg som består av en enda frekvenskomponent. Den kan beskrivas matematiskt som s(t) = A sin(2π f0 t + φ), där A är amplituden, f0 frekvensen och φ fasen. I teoretisk oändlig tid innehåller en ren sinus endast en frekvens, vilket i frekvensdomänen framträder som en enda spektral linje vid f0 (för en reell signal föreligger även en spektral komponent vid −f0).

Egenskaperna inkluderar konstant amplitud och frekvens över tiden, samt en definierad period T = 1/f0. Den ideala vågen har ingen överton eller sidoband och har en enkel fasrelation mellan tid och signal.

Tillverkning och praktiska aspekter: monofrekvenssin genereras vanligtvis med oscillatorer eller digital syntes. I praktiken är renheten begränsad av ändlig varaktighet, fönstring, kvantisering och icke-linjäritet i systemet. Dessa faktorer ger bredare spektra än en perfekt deltafunktion och kan orsaka frekvensdrift och distorsion.

Användningar: monofrekvenssin används ofta som referenssignal vid kalibrering och test av ljud- och mätutrustning, vid kartläggning av frekvenssvar, samt inom akustik och psykoakustik för att undersöka hur system svarar på en enskild ton.

Relaterade begrepp inkluderar sinusvåg, rena toner och spektrumanalys.