överton

Överton är en frekvenskomponent i ett ljud som ligger över grundtonen hos en vibration. Tillsammans bildar övertonerna en övertonserie (även kallad den harmoniska serien) där, i en idealisk resonator med ändlig längd eller vakanta randvillkor, varje överton är en heltalsmultipel av grundtonen: f_n = n f_1. Den första övertonen kallas ofta andra tonen, och så vidare.

Övertoner uppkommer i de flesta ljudkällor som vibrerar fritt, till exempel strängar och luftkolonner i rör eller instrument. I en ideal sträng eller rörlig luftkolonn är frekvenserna harmoniskt ordnade. I verkliga instrument avviker övertonerna ofta från exakt heltalsmultiplar på grund av materialets styvhet, geometri och andra icke-ideala faktorer; detta kallas inharmonicitet och påverkar klangen.

Övertonernas relativa styrka och blandning avgör vårt uppfattade timbre. Två instrument kan spela samma grundton men låta olika på grund av olika övertonsfördelning och amplituder. I musikteori och ljudanalys används ofta Fourieranalys för att beskriva ett komplext ljud som summan av sinustoner vid grundfrekvensen och dess övertoner.

Användningar innefattar förståelse av klangfärg samt design av instrument och sångteknik, inklusive övertons-sång där sångaren framhäver vissa övertoner för särskild klang.