Mjukvävnadsstatus

Mjukvävnadsstatus är ett övergripande begrepp inom medicin och tandvård som beskriver tillståndet och funktionen hos kroppens mjukvävnader i ett specifikt område. Begreppet omfattar hud och slemhinnor samt underliggande vävnad, och används för att bedöma vävnadens livskraft, genomblödning, kärlstatus och sårbarhet inför behandling. Mjukvävnadsstatus är särskilt viktig vid kirurgiska ingrepp, rekonstruktion och vid diagnostik av infektioner eller tumörrelaterade förändringar.

Bedömningen baseras på en systematisk klinisk undersökning med inspektion och palpation. Vanliga tecken som bedöms är färg och hudens eller slemhinnans fuktighet, textur och elasticitet, närvaro av ödem eller rodnad, sår, ulcerationer eller nekros, samt smärta vid beröring. I munnen bedöms också mucogingivalt status, mängd keratiniserad vävnad, distinktionen mellan tandkött och vävnad samt tecken på recesjon eller atrofi.

Vid behov kompletteras den kliniska bedömningen med bild- och eventuellt funktionsundersökningar. Röntgen, ultraljud eller MRI kan ge information om vävnadsdjup och integration med omgivningen. I vissa fall kan biopsi och histopatologisk analys vara nödvändiga för att fastställa vävnadens natur och prognos.

Användningen av mjukvävnadsstatus är central i planering av kirurgiska ingrepp och rekonstruktion samt i uppföljning av behandlingar där vävnadens livskraft är avgörande. Faktorer som rökning, diabetes, näringsstatus och lokal perfusion påverkar mjukvävnadsstatus och risk för komplikationer. Målet är att upprätthålla eller återställa vävnadens funktion, integritet och smidighet.