Missanpassning

Missanpassning är en svensk term som beskriver bristande anpassning eller dålig överensstämmelse mellan en individ och den omgivning som hen verkar i. Ordet bygger på miss- (felaktig, avvikande) och anpassning (justering, anpassning). Inom psykologi, sociologi och utbildning används missanpassning för att beskriva maladaptation eller ett otillräckligt samspel mellan personliga behov, förmågor och omgivningens krav.

Vanliga domäner där begreppet tillämpas är skolmiljöer, arbetsliv och hälso- och socialtjänst. Exempel är när en elevs lärstil inte överensstämmer med lärarens undervisningsmetoder, eller när en arbetstagare saknar nödvändiga färdigheter för ett jobb, vilket leder till stress eller låg prestation. Missanpassning kan också uppstå när kulturella eller sociala normer står i konflikt med individens behov eller värderingar.

Orsaker kan vara bristande matchning mellan krav och resurser, snabba förändringar, bristande stöd och kommunikation mellan parter. Konsekvenserna kan vara ökad stress och psykosociala problem, beteendeproblem, försämrat välbefinnande, lågt engagemang samt högre frånvaro eller personalomsättning. Forskning om missanpassning används ofta i samband med teorier om person-miljö-passning och maladaptation.

Bedömning sker genom självrapporterade mått, observationer av beteenden samt utvärderingar av samspelet mellan individens behov och omgivningens krav. Se även: person-miljö-passning, maladaptation.