Mikronäringsstatus

Mikronäringsstatus innebär nivån av essentiella spårämnen och vitaminer i kroppen och används för att bedöma om näringsintaget och metabolismen möter kroppens behov. Statusen kan variera över tid och mellan individer beroende på kost, ålder, kön och fysiologiska tillstånd.

Bedömning sker vanligtvis genom biokemiska markörer i blod, urin eller vävnad. Vanliga blodmarkörer inkluderar ferritin och transferrinmättnad för järnstatus, 25-hydroxykalciferol (25(OH)D) för vitamin D, vitamin B12 och folat, samt jodnivåer i urin. För andra näringsämnen finns olika biomarkörer, och ibland används funktionella markörer eller kliniska symptom. Inflammation kan påverka tolkningen: ferritin är exempelvis en akut-fas protein.

Faktorer som påverkar mikronäringsstatus är kostinnehåll och biotillgänglighet, tarmabsorptionsförmåga, ålder, graviditet eller amning, sjukdomar som påverkar näring eller metabolism, samt läkemedel och livsstilsfaktorer som rökning. Interaktioner mellan näringsämnen (till exempel högt kalciuminnehåll som hämmar järnabsorption) kan också spela in.

Dåligt mikronäringsstatus kan bidra till hälsoproblem som järnbristanemi, vitamin D-brist, B12-brist och jodbrist som påverkar utveckling och metabolism. Statusdata används av vårdgivare och folkhälsoorganisationer för att bedöma befolkningens näringsbehov, övervaka effekter av kost- och supplementprogram och vägleda individuella åtgärder, vanligtvis med medicinsk övervakning.