Mikrofonens

Mikrofonen är en enhet som omvandlar ljudvågor till elektriska signaler. Den fungerar som en transduktor som fångar ljudvågor genom en rörlig membran som påverkar en sensor, till exempel en spole i ett magnetfält eller en elektrostatisk mellanplatta. Olika transduktionsprinciper ger olika frekvensrespons och känslighet.

Vanliga typer är dynamiska mikrofoner, kondensatormikrofoner och ribbon-mikrofoner. Dynamiska mikrofoner använder en rörlig spole kopplad till en diafragma som rör sig i ett magnetfält; de är robusta och hanterar höga ljudtryck. Kondensatormikrofoner kräver spänningsförsörjning (phantom power) och ger bred frekvensrespons och hög känslighet, men är oftare känsliga för fukt och störningar. Ribbon-mikrofoner använder en tunn metallremsa i magnetfält, har mjukare ljud men är känsliga och kräver försiktighet.

Polar mönster: mikrofoner kan vara kardioida, omnidirektionella, figuren-8, eller flerpatroners. Polar mönster påverkar hur ljud från omgivningen registreras och hur mycket bakgrundsljud som tas upp.

Användningar och teknik: I studior används ofta kondensatormikrofoner för vokaler och akustiska instrument; dynamiska mikrofoner för live-situationer och höga ljudtryck. För anslutning används XLR-kabel och ljudgränssnitt; USB-mikrofoner finns för enkel anslutning. Viktiga faktorer vid val inkluderar frekvensrespons, brusnivå, förstärkning, impedans och pris. Pop-filtrer, shockmount och placering påverkar ljudkvaliteten.

Historia kort: mikrofoner utvecklades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet; utvecklingen ledde till förbättrad ljudupptagning i radio, film, musik och kommunikation.