ribbonmikrofoner

Ribbonmikrofoner är en typ av dynamisk mikrofon som använder en tunn metallremsa i ett permanentmagnetfält för att omvandla lufttrycksvariationer till elektriska signaler. Remsan vibrerar när ljudvågor träffar den och producerar en ström som är proportionell mot remsans hastighetsrörelse.

De flesta ribbonmikrofoner är passiva och kräver ingen fantommatning, även om vissa moderna modeller är designade för att tåla eller använda aktiv elektronik. Konstruktionen ger normalt små och mycket känsliga mikrofoner som har en hög grad av realism i ljudåtergivningen, särskilt när det gäller dynamik och närvaro i mellanregistret.

Polarisering och ljudfångst kännetecknas av ett bidirektionellt polarmönster, ofta beskrivet som figur åtta. Detta innebär att mikrofonen fångar ljudet starkare från främre och bakre sidan än från sidorna. Sådan karaktär ger en naturlig rumsåtergivning men gör mikrofonsignalen känslig för placering och närhet till ljudkällor.

Historiskt har ribbonmikrofoner använts i studior för sång, stråkinstrument, brass och orkestersättning, där deras varma, mjuka högfrekvens och naturliga tonfärg anses förhöja inspelningen. Klassiska modeller som RCA 44 och RCA 77 lade grunden, medan moderna exempel som Royer R-121, AEA R84, Coles 4038 och Beyerdynamic M 160 används flitigt i professionella studior. Under live-framträdningar är de mindre vanliga på grund av känsligheten, men moderna tåliga versioner finns tillgängliga.