högfrekvens

Högfrekvens, ofta förkortat högfrek, är ett begrepp som används inom flera tekniska fält för att beskriva frekvenser som är höga i förhållande till sammanhanget. Begreppet är därför relativt kontextberoende och definieras olika i olika sammanhang.

Inom radio- och telekommunikation hänvisar högfrekvens vanligtvis till elektromagnetiska vågor inom RF-spektret, ofta från några kilohertz upp till flera gigahertz. Klassificeringarna varierar mellan fält och användningsområden, men historiskt har man använt begreppen HF-området (cirka 3–30 MHz), VHF (30–300 MHz) och UHF (300 MHz–3 GHz). Dessa band används för kortvågsradio, FM- och TV-sändningar, mobil- och trådlösa nätverk samt radarsystem. Tilldelning av frekvenser regleras av myndigheter och internationella överenskommelser.

Tekniskt innebär högfrekvenssignalering att man arbetar med snabbare tidsvarianter och ofta högre datahastigheter, men också ökade krav på komponenters förstärkning, filtration och impedansanpassning. Högre frekvenser ger större bandbredd men längre krav på riktad sändning och närhet till sändare och antenner. Signalernas prestanda påverkas också av ledningstap, skärmning och atmosfärs- och väderpåverkan, särskilt i mikrovågs- och gigahertzområdet.

Inom akustik används högfrekvens för att beskriva de övre delarna av ljudspektret. Människans hörsel uppfattar vanligtvis upp till omkring 20 kHz hos yngre personer, medan ultraljud avser frekvenser över detta område och används inom medicinsk bildbehandling och industriell mätteknik.