Metodkomplexitet

Metodkomplexitet avser hur komplex en metod eller arbetsgång är, dvs hur många delar som måste förstås, implementeras och underhållas för att uppnå ett mål. Den innefattar antalet steg, beslutspunkter, beroenden och krav på kompetens. Begreppet används i mjukvaruutveckling, systemdesign och projektledning för att beskriva arbetsgångens svårighetsgrad.

Metodkomplexitet delas ofta in i teknisk, organisatorisk och logistisk dimension. Teknisk komplexitet handlar om antal moduler, villkorssatser, rekursion och externa beroenden. Organisatorisk komplexitet handlar om kommunikation och tvärfunktionella beroenden. Logistisk komplexitet rör tids- och resurskrav samt samordning.

Mätning sker sällan med ett enda mått. Vanliga indikatorer är antal steg och beslutspunkter, antalet gränssnitt mellan moduler, antalet externa beroenden samt den kognitiva belastningen och underhållsbehovet.

Användning: Genom att bedöma metodkomplexitet kan projekt planera risker, kostnader och underhåll. Hög komplexitet ökar behovet av dokumentation, standardisering och modulär design. Målet är ofta att förenkla genom uppdelning i tydliga delmetoder och definierade gränssnitt.

Exempel: En enkel datahämtning och uppdateringsmetod kan ha låg komplexitet, medan en metod som hanterar flera felvägar, caching och felåterställning samt externa tjänsteanrop har högre komplexitet.

Se även: algoritmisk komplexitet, systemkomplexitet, underhållbarhet.