Metallgifter

Metallgifter är giftiga metaller eller metalliska föreningar som kan orsaka förgiftning hos människor, djur och växter. Begreppet omfattar både oorganiska metallsalter och organiska metallföreningar (organometalliska föreningar). Vanliga metallgifter är bly (Pb), kvicksilver (Hg), kadmium (Cd) och arsenik (As). Även koppar, nickel och krom kan vara giftiga i vissa former eller vid överexponering.

Källor och spridning av metallgifter sträcker sig från naturliga förekomster i jordskorpan till mänsklig verksamhet. Gruvor, metallindustri, batteri- och elektronikproduktion, användning av bekämpningsmedel samt felhantering av avfall leder till utsläpp i luft, vatten och mark. Metallgifter kan ackumuleras i miljön och bioackumuleras i livsmedels- och vattenvägar, vilket ökar exponeringen hos människor och djur.

Exponering sker vanligtvis genom inandning av förorenad luft, intag av förorenad mat eller vatten samt genom hudkontakt vid arbete. Vissa metaller har särskilt stor potential att lagras i kroppen, till exempel bly i benvävnad och kvicksilver i nervvävnad, vilket kan leda till långsiktiga effekter även efter exponeringens upphörande.

Hälsopåverkan varierar beroende på metall och kemisk form. Bly kan påverka hjärnans utveckling hos barn och blodbildningen hos vuxna; kvicksilver är starkt neurotoxiskt; kadmium skadar njurar och skelett; arsenik är kopplat till cancer och hudproblem. Krom(VI) och nickel kan irritera luftvägar och orsaka allergiska reaktioner eller cancer vid långvarig exponering.

Förebyggande åtgärder innefattar substitutionsstrategier, tekniska skyddsåtgärder, god arbetsmiljö och miljöövervakning. Regler och gränsvärden sätts av nationala myndigheter och internationella organ för att minska exponering och skydda hälsa och miljö.