Medborgarbudgetar

Medborgarbudgetar, eller participatory budgeting, är en demokratiskt styrd process där invånare får vara med och besluta hur offentliga medel ska användas. Processen brukar involvera insamling av medborgarförslag, en prioriterings- och röstningsfas, samt uppföljning där resultaten implementeras och redovisas.

Processen uppstod i Porto Alegre, Brasilien, 1989 och spreds därefter till många städer i Latinamerika, Europa och andra delar av världen. Modellerna varierar i omfattning och form, från små lokala projekt till helt kommunövergripande beslut. Den centrala principen är att medborgare direkt får påverka praktiska investeringsprioriteringar.

Faserna brukar vara idéinsamling, utveckling och filtrering av förslag, prioritering och röstning, genomförande samt uppföljning och offentlig redovisning. Olika verktyg används, bland annat offentliga möten och digitala plattformar för att underlätta deltagande och jämförbara val.

Fördelar inkluderar ökad öppenhet och transparens, större legitimitet för besluten, bättre anpassning till medborgarnas behov samt stärkta kopplingar mellan medborgare och offentliga myndigheter. PB kan också bygga socialt kapital och öka förtroendet för det offentliga.

Utmaningar är begränsade resurser som kan begränsa vilka projekt som kan genomföras, risk för underrepresentation av vissa grupper, digitalt utanförskap och administrativa kostnader för hur processen organiseras. Det krävs tydliga regler, regelbunden uppföljning och långsiktigt engagemang från politiska ledningar.

Exempel på välkända fall är Porto Alegre (ursprunget), New York Citys participatory budgeting, och budget- eller medborgarbudgetprojekt i Paris och Barcelona. I Sverige har flera kommuner genomfört pilotprojekt eller inlett långsiktiga PB-insatser i kommunala planer, ofta i mindre skala.