Marginalsäkerhet

Marginalsäkerhet är ett mått på hur stor buffert ett system har mot att misslyckas. Det beskriver hur mycket driftsförhållanden eller belastningar kan ändras innan funktionen upphör eller betydligt försämras. Begreppet används främst inom teknisk säkerhet, konstruktion och riskbedömning för att bedöma hur robust ett system är mot variationer i last, materialegenskaper och miljöförhållanden.

Marginalen kan uttryckas på olika sätt. En absolut marginal är skillnaden mellan en gräns för säkert beteende och den aktuella belastningen eller prestationen. En relativ marginal används när man vill jämföra marginalen i förhållande till gränsen eller till den aktuella belastningen. Inom teknisk säkerhet används ofta säkerhetsfaktor (faktor av säkerhet, FoS) som förhållandet mellan ett systems kritiska kapacitet och den faktiska belastningen, exempelvis FoS = brytförmåga / faktisk belastning.

Beräkningar av marginalsäkerhet involverar definiering av tillåtna driftsgränser, uppskattning av variationer i material, tillverkning och miljö samt analys av bäst och värsta fallet. Standarder och riktlinjer inom respektive domän används för att sätta krav på marginaler. Vanliga metoder inkluderar konservativ design, probabilistiska riskbedömningar och tålighetsanalys.

Användningsområden omfattar konstruktion och maskinbyggnad, flyg- och rymdteknik, processindustrin och medicinteknik. Marginalsäkerhet är centralt för att balansera säkerhet och kostnad, och betonar alltid att marginaler inte ersätter holistisk risk- och livscykelanalys. Behovet av marginer måste vägas mot kostnader, underhåll och driftens krav.