Magnitudskalan

Magnitudskalan är en logaritmisk skala som används för att uttrycka storleken eller intensiteten hos olika fenomen. Den gör det möjligt att jämföra mycket små och mycket stora händelser med relativt få siffror. Eftersom skalan är logaritmisk ökar magnitudvärdena, vilket speglar att den fysiska effekten ofta ökar mycket snabbare än den upplevda storleken.

Användningsområden och exempel. Inom astronomi används till exempel avståndsberoende magnituder: den inbördes relationen mellan hur ljusstarkt ett objekt ser ut från jorden (apparent magnitud, m) och dess verkliga ljusstyrka (absolut magnitud, M). En skillnad på en magnitud motsvarar ungefär en ljusstyrkeändring av faktor 2,512; en skillnad på fem magnituder motsvarar hundra gånger ljusstyrkan. Sambandet mellan m, M och avståndet d (i parsecs) är M = m - 5 log10(d/10).

Inom seismologi används flera magnitudskalor för jordbävningar, till exempel lokal magnitud ML och momentmagnitud Mw. Skalan är logaritmisk, och varje enhets ökning innebär ungefär 32 gånger mer energi som frigörs vid händelsen. ML används i vissa regioner historiskt, medan Mw vanligtvis används för större jordbävningar eftersom den bättre speglar den verkliga energipåverkan.

Sammanfattning. Magnitudskalan är ett brett begrepp som omfattar flera olika mätningar av storlek och energi. Olika fält använder olika magnitudskalor, men gemensamt är att de är logaritmiska och att små skillnader i magnitud kan motsvara betydande skillnader i den fysiska effekten.