Låglesplosiva

Låglesplosiva är en grupp explosiva ämnen och blandningar vars energifrisättning sker huvudsakligen genom deflagration snarare än genom detonation. Begreppet används inom ballistik, pyroteknik och säkerhetssammanhang för att särskilja ämnen vars reaktion är en snabb bränning snarare än en skyttevåg. Eftersom deflagration ofta ger lägre tryck än detonation ligger riskerna och effekterna olika, och ett betydande explosivt tryck uppnås vanligtvis endast under confinement eller särskilda omständigheter.

Definition och klassificering: Traditionellt delas explosiva ämnen in i låg- och högexplosiva. Låglesplosiva brinner eller deflagrerar snabbt, medan högexplosiva detonerar vid initiering och bildar en stark tryckvåg. Låglesplosiva har normalt brinnande hastigheter som inte utvecklar samma våldsamma bris som högexplosiva. Några äldre och moderna propellanter faller ofta under denna kategori eftersom de främst deflagrerar istället för att sprängas.

Exempel och användning: Klassiska låglesplosiva inkluderar svartkrut (gunpowder) och moderna nitrocellulosa-baserade propellanter som används i ammunition. Inom pyroteknik används även olika blandningar som anses låglesplosiva. I kontrast står högexplosiva som TNT, nitroglycerin och liknande ämnen som används där starka, mycket snabba tryckvågor krävs.

Säkerhet och reglering: Låglesplosiva är föremål för streng hantering och lagring enligt nationella och internationella regler för explosiva varor. Hantering, transport och lagring kräver ofta licenser, utbildning och särskilda säkerhetsrutiner för att minimera risken för oavsiktlig antändning eller skada. Se även explosiv, högexplosiv, propellant och pyroteknik.