Lågfördröjande

Lågfördröjande är ett begrepp som används inom teknik för att beskriva system, nätverk eller tjänster som ger mycket liten fördröjning mellan en input och det faktiska resultatet. Begreppet motsvarar engelska low-latency och är särskilt relevant där realtidskommunikation eller omedelbar respons krävs, till exempel inom onlinespel, videokonferenser, fjärrstyrning och finansiella tillämpningar.

Latens är tiden det tar från att en åtgärd initieras tills dess effekter märks. Den mäts oftast som ett rundturshopp (RTT) eller som en enkelriktad fördröjning. Latensen påverkas av olika delar: överföringsfördröjningen i kablar och nätverk, bearbetningsfördröjning i mottagare och avsändare, köning i nätverksutrustning och eventuella omkopplings- eller felåtgärdsfördröjningar samt återöverföringar vid paketförlust.

Användningsområdena inkluderar spel i realtid, virtuell verklighet, telepresence, live-streaming och vissa industriella styrsystem där snabb återkoppling är viktig. Inom finanssektorn, där mycket små tidsfördröjningar kan ge konkurrensfördelar, används ofta specialiserade nätverk och algoritmer för att minimera latens.

Metoder för att uppnå låg latens inkluderar val av protokoll (t.ex. UDP eller låglatensions-versioner av QUIC istället för traditionell TCP), optimering av mjukvara och körrutiner, användning av edge-beräkningar och närhet mellan användare och beräkningsresurser, samt minimal eller adaptiv buffring. Behovet av hög tillförlitlighet kan kräva felkorrigering eller kompromisser som ökar latens. Jitter och paketförlust är central utmaningar som måste hanteras i design och drift.