Lungeanatomi

Lungeanatomi är studiet av lungornas struktur och deras omgivande anatomiska delar. Lungorna ligger i brösthålan och skyddas av bröstkorgen och diafragma. De två lungorna omges av pleura, där den viscerala pleuran täcker lungvävnaden och den parietala pleuran bekläder brösthålan; mellan pleurabladen finns ett litet pleuralt utrymme som möjliggör fri rörelse vid andning.

Höger lunga består av tre lober (övre, mellersta och nedre) åtskilda av sneda fissurer: fissura obliqua och fissura horizontalis. Vänster lunga har två lober (övre och nedre) åtskilda av en sned fissur. Inom varje lunga fortsätter luftrören från huvudbronkerna till lobbronker och vidare till segmentbronker som försörjer bronchopulmonala segment. Den slutliga gasutbytet sker i alveolerna, små luftfyllda enheter där syre och koldioxid byter plats mellan luft och blod.

Alveolerna omges av ett tätt nät av kapillärer, vilket gör lungorna till ett stort gasutbytesorgan. Utöver gasutbyte fungerar lungorna som en del av syremättnad i blodet och hjälper till att upprätthålla pH-balansen. Lungvävnaden ansluts till bröstkorgen via stödjande bindväv och blodkärl samt nervförbindelser som reglerar tonus i luftvägarna.

Vaskulärt och lymfatiskt system för lungorna inkluderar de pulmonala artärerna som leder deoxygenerat blod till lungorna och venerna som återför syresatt blod till vänstra förmak. Bronkialkärl försörjer luftvägarna med syrerikt blod. Nerver från vagus och sympatiska grenar innerverar luftvägarna, medan lymfkärl dränerar till intrapulmonala och bronkopulmonala noder och vidare till trakeobronkiala noder, vilket är viktigt för immunförsvar och diagnostik.