Ljusstrålningen

Ljusstrålningen är den elektromagnetiska strålningen som människans öga uppfattar som ljus. Den synliga delen av spektrumet omfattar ungefär 380 till 750 nanometer i våglängd, även om termen ljus ofta används brett för att beskriva synlig strålning samt dess användning i olika tekniska sammanhang. Ljus är en del av den bredare elektromagnetiska strålningen som även inkluderar ultraviolett och infraröd strålning.

Fysiskt uppvisar ljusstrålningen både vågegenskaper och partikelegenskaper (fotoner). Varje foton bär energi E=hν=hc/λ, där h är Plancks konstant, ν frekvensen och λ våglängden. Ljus färdas i vakuum med hastigheten c och kan ändra hastighet i medier, vilket ger upphov till brytning. Interaktioner med materia inkluderar absorption, spridning och reflektion, som ger färg, skugga och optiska egenskaper hos material.

Källor och mätning: naturliga källor som solen och människotillverkade ljuskällor (glödlampa, lysdioder, lasrar) genererar ljusstrålning med olika spektrala sammansättningar. Inom teknik används radiometri för att mäta energin per enhet tid och yta (t.ex. strålningsflöde i watt och irradians i watt per kvadratmeter), medan fotometri bedömer upplevd ljusstyrka med enheten lumen och illuminans i lux. Den mänskliga synfunktionen är mest känslig för centrala delar av spektrumet, vilket påverkar färgupplevelse och bländning.

Användning och effekter: ljusstrålning används i bildgivning, färgreproduktion, medicinsk och industriell teknik, kommunikation via optiska fibrer samt energiproduktion genom solceller. Ljus kan påverka hälsa och miljö; långvarig eller intensiv exponering för starkt ljus kan orsaka ögontrötthet och skador. Exponering till solljus innebär även ultraviolett strålning, som kräver skydd som solglasögon, skyddande kläder och solskyddspreparat.